Överraskningarnas Tidevarv.

överraskningarnas tidevarv

När överraskningarnas tidevarv blir beboeligt
Det otroliga kan hända, blir troligt
Där vänds upp o ner på alla begreppen
Från berget ner i dalen flyttar Jeppen.

De omusikaliska börjar sjunga och spela
Snåljåpen, går genast med på att dela
Envisheten ger med sig, är idel öra
Den avundsjuke, jantelag ej längre anföra.

I det lilla bli varse storhet
Det stora i grunden byggd av litenhet
Vad förr var undanskymt och grått
Kommer fram i ljuset, äntligen förstått.

Hund och katt blir bästa vänner
Ingen avoghet mot annan känner
Allt gott hos alla växer till
Vi, undantagslöst i den världen leva vill.

Sjukdom, krämpor, otäcka minnen blott
Ej långt därefter frågas: ”va ä de fö nåt?”
Var och en får sin uppgift här i livet
Arbetslösheten helt på flykten drivet.

Kulturen blommar på alla sätt o vis
Konstnärer och andra kommer ur sin kris
Kyrkan öppnar upp, omfattar religioner alla
Domedagstoner tystnar — lovsångstoner skalla.

Det gamla onda som människor förnedrade
Som gjorde dem till mindre bemedlade
Då skall förlåtas och därmed glömmas
Påbörja nya liv, där ingen skall fördömas.

Annonser

Alla Tiders Tillbehör.

alla tiders tillbehör

Att ligga i tiden med vad som händer
Både i ens närhet och i andra länder
Det gäller nästan att vara förutseende
Men vem kan förutse nästans beteende?

Logiskt tänkande så sällan utövat
Antingen obefintligt eller allmänt bedövat
Det positiva måste medvetet sökas
För att anammas och därmed utökas.

Förväntningar för högt ställda, eller inga alls
I liknelse, med tvättad respektive otvättad hals
Alla tiders tillbehör, är våra visioner
En tilltänkt verklighets illustrationer.

”Utgångspunkten”

utgångspunkten

Se det stora i det lilla
Är en gåva — ej en synvilla
Att bara se vad man vill se
Så påbörjas eget skapande.

Bort med allt som stör idyller
Levnadssätt, som vår tid förgyller
Det är inte att drömma sig bort
Men frammana vad som är gott.

Börja där Du står, med vad Du har
”Utgångspunkten” för alla och envar
Göra rätt för sig på bästa möjliga sätt
Till en nyskapad värld Dig förberett.

I Rosenrött.

Romans i månsken

Oh, ungdomens ljuva svärmande
Är både upplyftande och värmande
Månen sägs göra en hel del av susen
Och stjärnorna räknas, ja minst tusen.

Träd och hus likt blåa siluetter
Paret på bänken, så tätt de sitter
Inga ord behövs dem emellan
Stämningsrik natt som denna fås sällan.

I rosenrött ser de framtiden an
Inget får fjärma dem från varann
En natt som denna i minnet de spar
Att ta fram, avnjuta igen, på äldre dar.

LYFT MIG — BÄR MIG.

Lyft mig--Bär mig

Lyft mig — Bär mig
Led mig — lär mig
Min ständigt upprepade bön
Ger förtröstan — utgör min lön.

Man må be om allt och böna
Men utan tro, sig inte löna
Önskan utan förväntan och hopp
Utvecklas till, så kallat dött lopp.

Böner bär i svåra stunder
Ett lyft när, risk att gå under
Be om ledning i vilset tillstånd
Om större mognad och gott förstånd.

Allt är Sagt.

allt-ar-sagt

Allt är sagt, varför fortsätta orera
Vad sägs därefter — blir att repetera
Då lär frågorna vi haft och har
Fått sina förklaringar och svar.

Är vi då redo att gå vidare
Avsluta långvarig tid som bidare
Ge upp en epok gå in i nästa
Där sen medverka till vårt bästa.

Yttersta tiden har alltid talats om
Länge levat bredvid den, i andanom
Med den på tröskeln, svårt att fatta
Blir vi räddade eller strandsatta?

En sista chans att återskapa världen
På nytt förse oss med äkta värden
När allt är sagt — av vad förestående
Rent konstaterande, inte löst påstående.

Det är hög tid, långt förbi grevens
Till vilken nytta är sådan referens
Oavsett tidsrymden i förhållande till annat
Förfallet under dem aldrig avstannat.

Detta, några tänkta, nedtecknade ord
Om tillståndet på vår utarmade jord
Till bristningsgränsen, nu har hunnit
Så passeras den och friheten vunnit.

Så Mycket Lättare.

sa-mycket-lattare

Så mycket lättare, väntas på framtiden
Nu, när man tror sig veta, ha en
Så blir dåtid ganska oväsentlig
Och nutiden, vad är egentlig.

Väntan på nåt gott, får alltid sin lön
Under tiden få tillskott av nya rön
Gå och tänka på hur det ska bli
Kan man lika gärna strunta i.

Det som aldrig någonsin hänt
Kan ej i förväg vara känt
Just där kommer spänning och fantasi in
Med egna visioner om framtiden sin.

Man ser och hör om människors stretande
Det mesta de gör, mot bättre vetande
Inget är heller vad ser ut att vara
Någon en trott på, kan med osanning fara.

Hur dåligt man än trivs och må
Kan säga ”Jo, det är så bra så.”
En annan ojar sig och klaga
För varje ny åkomma och pålaga.

Men beklaga sig gör sällan nytta
Inte heller med sitt bohag flytta
Ty bekymren som man haft och har
Är personliga, hur Du än bor eller var.

 

Verkar Med — Inte Mot.

verkar-med

Ge mig ett ord eller två eller tre
Låt mig sen se nån mening i de
”Medhjälpare” kom som på beställning
Så nu, till min känsla och inställning.

Medhjälpare ett ord med positiv klang
De finns och behövs i alla sammanhang
Sådan må man vara, gärna med-agera
Men ofta nog, gäller det bara att orera.

Det hörs, de verkar med, inte mot någonting
Vad som görs menat till bot och bättring
Ingen syssla så, sker på egen hand
Men gemensamt mål — uppgifterna ro iland.

Ibland, som någons högra hand, titulerad
Då till mången god gärning inspirerad
Assistera kan också komma i fråga
Vad än gäller, krävs hjälpande förmåga.

Tungt, på eget ansvar ta initiativ
Bisittare underlättar, ger mer perspektiv
De som samverkar till allt och allas bästa 
I sanningens namn, tjänar sin nästa.

Medhjälpare, en titel väl värd sitt namn
Tillsammans strävar för gemensam hamn
I en framtid, såsom jag vill se den
Skall gott samarbete få utmärka den.

Vara Nollställd.

vara-nollstalld

Finns massor av tillstånd, tillika synpunkter
På alla upptänkliga sätt och tidpunkter
Att vara nollställd, då är man neutral
Varken uppåt eller nedåt i något antal.

Alla har ett tillstånd, på lång eller kort sikt
Göra förändringar, av lättare eller tyngre vikt
Det är här synpunkterna griper in, uppstår
På var och när, också på vad vi uppnår.

Tillstånd, ett måste i vissa sammanhang
Allt som är tillåtet sker ju i samklang
Tillstånd efter storm är, enorm befrielse
Att vara mitt i den, aningslös tillblivelse.

Nollställd är, för närvarande min inställning
Kan ej annat va, i en värld på upphällning
Insikterna finns, men utsikterna minimala
Åsikter på intet sätt, leder till det neutrala.

Emottager Sanningen.

emottager-sanningen

Här av fjolårets händelser ett litet axplock
En del utförts helt frivilligt, annat med pock
På mänskliga planet har det hankat sig fram
Då gäller naturen, fått utstå än mera skam.

Undrar hur länge, innan nått bristningsgränsen
Kanske beroende, uppståndna brister i referensen
Nu nödvändigheten för alla, att göra så gott vi kan
Någonting annat, har väl egentligen aldrig gått an.

Må Freden va i sikte, inledningsvis, på nya året
Hela världen fås, att stå still, dagen då vi får det
Hur därefter, hemmastadda, emottager sanningen
Tolerans — förlåtande — botgöring i omvandlingen.