Skönare Ändå.

skönare ändå

Skönt, ha radion eller TV:n på
Stänga av sen, är skönare ändå
Visst är en del av programmen bra
Men gör ju ingen människa gla.

Ibland vill jag inte bli underhållen
Men tänka själv, ta emot eller kasta bollen
Då och då roas jag av bara tanken
På nåt upplevt ifrån minnesbanken.

Vad som utifrån ska tas in
Må väljas med omsorgen min
Faller det sen inte i smaken
Talas ej mera om den saken.

Skönt ska det va, det menar jag
Skönt ska vi ha, då må vi bra
Vi är ju så klart — hur vi mår
Allt varande skönt — vart går och står.

Annonser

Mota Olle i Grind.

mota Olle

Känna sig motad, likt Olle i grind
I vilken riktning än gå, ha motvind
Vindpinad så väl till kropp som själ
Något sätter efter, finns där hack i häl.

Mer eller mindre drabbas alla
Många kämpar på, ibland kan falla
I vänners uppmuntran och stöd
Ligger räddningen ur själanöd.

Är det någon som vill bry sig
Åt en vän, med tillit ty sig
Hoppet återvänder — till mötes går
Håller handen, där väg är snårig och svår
Lyfter själen, en ljusnande framtid får.

 

Glädjeämnen.

glädjeämnen.

Glädjeämne i litet format kan bli stort
Beroende på vad av det blev gjort
Det lilla, ofta gratis, men äkta
Små utsökta, så sällan upptäckta.

Glädjeämne — en medfödd resurs
Beständigt värde, går ej i konkurs
Det där med tillgång och efterfrågan
Handlar om, hur tillvarataga förmågan.

Glädjeämne, kan spontant uppstå
Om en del bör man vara två
Några lagras efter noggrann planering
Andra tillagas för personlig servering.     

”Gudomligt Uppehållstillstånd”

Gudomligt

Jag lever, men inte helt och riktigt
Inget för stunden, mera långsiktigt
Livet fått dras med påtaglig fördröjning
Väl upphunnet görs tryggad förtöjning.

 Jag lever, kan gå och stå på benen
Innehar osynlig roll på Livs-scenen
Spelar rollen, så gott jag bara kan
En an, är väl så god som en an.

 Jag lever, hjärtat slår trots jantelagen
Fast, nog uppfattas de ojämna slagen
Tack vare ”Gudomligt uppehållstillstånd”
Går och står jag upprätt till sista rond

I Längden.

i längden

På världens folkliga arena 
Utspelas det andra värre än det ena
Lögn och mygel  på alla håll
I slutändan de flesta kammar noll

Politiker har vi börjat  förakta
Samhället faller sönder så sakta
Inget är att lita på i längden
Enskildes åsikt  försvinner i mängden

Men vi närmar oss tunnelns  slut
Allt blir ljust där vi kommer ut
Så bryts allt mörker i vetande
Med upplysningen stoppas vårt letande.

Solens Sken.

solens sken

Solsken ger både värme och ljus
Inom – så väl som utomhus
Till och med i våra hjärtan
Där den är, mildras smärtan.

Solen— vår jords värmekälla
Får oss att le, ibland tårar fälla
En, vill se solen lysa klart
En annan, må den gå i moln snart.

Solen finns ju alltid där
Utgör själva livets atmosfär
Ger ljus åt själens spegel
Inga undantag på denna regel.

Solen, är den herre, är den fru?
Eller är den månne tu
Men ett kan vi  va  säkra på  
Utan sol, intet  liv kan uppstå.

 

 

Ringar på Vattnet.

Ringar på

När det goda sig skall sprida
Sker det medelst ringar vida
På vattenyta helt lugn och klar
Från kraftens öga, virveln vidare far.

I  fenomenet  ligger magisk kraft
Ett öde ej helt oss förelagt
Sättet varpå spridningen görs
Allt gott gives  dem,  som berörs.

Det  godas utvidgning  ej  hejdas  kan
Fanns där bara, då ringarna försvann
Andlig utveckling under ytan pågår.
När den spridd är,  vi förstår….     

I Sanning.

i sanning

I sanning, känns det alltid bra 
Fast den svidande kan va
Alla vet, sanningens väg, är den rätta 
Ändå lögners avvägar de inrätta

I sanning, helt och hållet stanna 
Kan bara de genuint sanna.
Sant med osant ofta blandas
Då får sanning, oren luft att andas.

I sanning, om lögnen tar dess plats 
Hjälper ej att bo i palats
Förr eller senare en lögn uppdagas
 Det är så  din  tilltro  försvagas.

I sanning, kan Du ej spekulera
Då är den ingen sanning mera
Med tid och längd sig visar
 Man endast det äkta  prisar.

I sanning, kämpas lögnen ner 
Det sanna redbara, väljs av fler och fler
Till slut kan en, på en annan lita  
Ej ens använda, lögner som är vita.

En Gammaldags Ros.

gammaldags ros

Tänk att doften av gammaldags ros
Från det förgångna kan ge en dos
För plötsligt var jag barn igen
Hos mormor och morfar i trädgården.

Hade borrat ner näsan bland kronbladen
I skiraste ros att få doft av den
Då i rosenrött jag kunde drömma
Sådan upplevelse ej att förglömma.

Rosdoft om något, kan sinnen ockupera
De fem som finns, om så, ännu flera
Vilken gåva känna doft från barnaåren
Som om hösten kunde ge känning av våren.

Rar Liten Stare.

liten stare

Rar liten stare höll vår-serenad
Stod vid mitt fönster på parad
Burrade upp sin skimrande fjäderskrud
Guldgula näbben gav bedårande ljud.

Tack lilla stare, Du gladde mig stort
Intet mindre än en näktergal gjort
När det stora i det lilla kan ses
Uppenbart är, det fås mer än det ges.

Strax kom en talgoxe stämde in i låten
Gjorde mig om möjligt mer belåten
När behov av uppmuntran är som störst
Kommer trösten inte sist men först.