I Längden Till Brädden.

i längden till bredden

Tacksamheten fyller mig i längden till brädden
Tilltalande så väl i dags aktiviteter som i bädden
Ha tacksamheten som sin ständiga följeslagare
I gemenskap, bort-föses eventuella bedragare.

Tacksamheten, en känsla ömsint, varm och god
Som inger framtidshopp o därmed stärkt mod
Den alls ingen tacksamhet, i hjärtat känner av
Förmodligen okänslig, eller alltför stora krav.

Tacksamheten, utan den, benägen att bli sjuk
Liv, mitt i det, i nutiden, till sinnes ödmjuk
Den behöver varken skolas in, eller utbildas till
Finns där bara, goda livets läxa självlärd utantill.

Annonser

Ack, Så Skönt.

ack så skönt

Det görs ju listor i långa banor
Både på våra vanor och ovanor
Ganska ofta om oväsentliga ting
Kan göras i stort sätt på allting.

T.ex. inköpslistor, då behoven uppstår
Att ha till hands, när till butiken går
Ibland konstateras, listan kvar hemma
För den glömske, himla stort dilemma.

Listan över de dagliga göromålen
Av planer på de uppsatta målen
Mycket lär nog bli kvar på listnivå
Listan ogjort, förgjordat lång ändå.

Men den, av allt vi har att tacka för
Av ren tanklöshet ingen sådan gör
Det krävs eftertanke och förnöjsamhet
Men ack så skönt, att känna tacksamhet.

Tacket och Konstaterandet.

tacket--konstaterandet

Tacket. 
Kära lilla Tack, som öppnar upp  hjärtan
Som ger ljus och harmoni åt dem som tacket riktas.
Tack har givit så många, så mycket
Tacket är nyckeln till hjärtats huvudingång
Tack kan sägas, skrivas eller sjungas i sång
Tack höjer beredskapen mot misslyckanden
Tack, om det menas, med bönen förenas.

Konstaterandet.  
Med accepterat beteende har vi överseende
Med ohyfsat sätt blir det ej lätt
Med udda profil skapas en ny stil
Med ett habegär man aldrig nöjd är
Med en sur min blir ingen fin
Med ett öppet sinne, är Du alltid ”inne”
Då detta konstatera, kan göra mycket mera.

Värmande Schal.

värmande schal

Min tacksamhet har inga gränser
Utövas för livets alla ingredienser
Den är likt en värmande schal
Som aldrig kan angripas  av mal.

Tacket, om nya gåvor löfte ger
En del kommer förr än  man ber
Det  är  positiviteten  i  det hela
 Som de goda gåvorna fördela.

En tacksamhet  må alltid  följa
När någon vill Dig med presenter hölja
Just där, givarens  glädje  blir sann
Då, den som får, den som ger, bekräfta varann.

Tack och Förlåt.

tack-och-forlat

I en värld på väg att gå under
Upplevs trots allt många fina stunder
Ger hum  om hur det vara bör
Nåt verkligt att tacka livet för.

Tack, en nästan bortlagd gest
Sägs mer sällan där borde va mest
Tacket — förutsättningen till nästa gåva
Tacksamhetskänslor, gott för framtiden lova.

Förlåt, ej heller så ofta sagt
Oftare då, skulden på annan lagt
Tack och förlåt, två likvärdiga ord
Uttalade och menade, förbättrar vår jord.

Det är med ord som med verkliga livet
Förbli outtalat när en tar det för givet
Om man med dem styr och ställer
Bara, allra bästa ordval som gäller.

Varje dag söka anledning att tacka
Förtar lusten att på någon hacka
När man ser och utveckla det behagliga
Avvecklas i samma stund det beklagliga.

Orden i dagliga talet anpassa
De onödiga och nedbrytande förpassa
Både sagt och skrivet — fritt från fadäser
Meningsfyllt då vad  vi  hör och läser.

Utropstecken!

utropstecken

Går omkring likt utropstecken av tacksamhet
Varje dags minut, pockar på uppmärksamhet
De som inte kan tacka för biten, om än liten
Troligen missar tillgången, av den större biten.

Tacksamheten en gåva så utomordentligt unik
Av den kan även fattiglappen känna sig rik
Tänk så värdefullt, ett ifrån hjärtat sagt tack
Givare som mottagare, blir gladare av tack-snack.

Tacksamheten är som en känsla större än stor
Är självuppfyllande om i människo-hjärtan bor
Tacka vet jag!  Det skadar ju i alla fall ingen
Viktigare tacka för godheterna än för tingen.

Litet tack öppnar upp åt mera att tacka för
Vem kunde väl ana, vilken skillnad tacket gör
Försök får Du se, ingen kan tacka för mycket
Fortsätt ge och ta emot, lätta på skuld -trycket.

Flödet Utan Stopp.

Flödet utan stopp

Fick tacksamhetsutbrott, nu, idag igen
Ständiga återfall, andligen och lekamligen
Då dessa helt spontant bara sker, händer
Var än befinns, tyst knäpper mina händer.

Ju mer tacksamhet jag uttryckligen avger
Desto rikligare belönad, gåvorna bli än fler
Har börjat inse, förstå vidden av det hela
Vad tilldelas mig, är menat, kan inte fela.

Denna välgörande, goda känslan, tacksamhet
Uppträder då medveten, om någons givmildhet
Gåvor och gengåvor, detta flöde förutan stopp
Givarna, mottagarna i ett gränslöst kretslopp.

Om någon börjar räkna på, vems var turen
Strax mot tacksamheten, bygger upp muren
Spelar ingen roll, vem som giver bort först
Den av hjärtat skänker, är utan tvivel störst.